Historia

OBS! Denna sida bör inte betraktas som en faktakälla för skolarbete (eftersom vi inte hänvisar till några av våra egna källor). Detta kan komma att förändras, men i nuläget är nedanstående endast menat som en snabb genomgång av vissa drag ur historien, för att ge kontext och förståelse för bloggens övriga innehåll.

Järnåldern
Vårt nordiska arv börjar här, för ungefär 2500 år sedan var skandinavien befolkat av ett folk som arbetade i trä, sten, ben, keramik och järn. Det var detta folk som sedan utvecklades till vad vi idag kallar vikingar. Under järnåldern, som ändå är en ganska lång tid, hann det hända mycket i resten av världen. Romarriket växte sig stort och koloniserade stora delar av kontinenten och föll nästan 400 år efter vår tideräkning börjar. På toppen av deras storhet stötte de på tidiga danska vikingar i den britiska övärlden som de mödosamt försökte regera över. Den kinesiska muren började byggas 200 år före vår tideräkning, och det finns källor som säger att vikingarna gjorde resor även hit. Med detta i åtanke får vi en bredare bild av vilken värld våra vikingar levde i.

Vikingatiden
Ordet "viking" kommer från det fornnordiska ordet "Víkingr" och betyder enligt en populär teori egentligen "män från viken", det vill säga från "Vikland" i dagens bohuslän.

Den tid som kallas Vikingatid börjar vid 793 då dessa "vikingar" för första gången attackerar de brittiska öarna. Attacken var en del av ett större strävan att handla med, kolinisera eller bara stjäla egendom från andra folk i skandinavernas omkrets. Det var troligen dessa nordbor som  först började resa utanför sitt eget territorium för att handla och kriga. Ordet viking blev därför synonymt med den mer våldsamma delen av den nordiska kulturen. Vikingarna koloniserade länge delar av de brittiska öarna, något som syns i England idag både kulturmässigt och språkmässigt. Många av dagens engelska ord är i själva verket låneord från fornnordiskan, som förklarar varför de nordiska språken har så stora likheter med det engelska.

Under hela Järnåldern hade skandinaverna utvecklat en religiös förståelse som var tätt sammanbunden med allt som gjordes i en persons liv, som under vikingatiden mynnade ut i tron på Asarna, Vanerna och Alverna. Detta var en hel kultur med viss variation som visserligen var vida spridd till hela skandinavien, men som inte gav samhörighet i någon större utsträckning.

Vikingatidens klädedräkter hade tydliga anknytningar till tidigare järnålder och bronsålder (tex Romartiden) och präglads av enkla material som linne och ylle. Även formerna var enkla, kvadratiska, och lätta att komma ihåg i huvudet för varje enskild skräddare i hemmet. Det var under vikingatiden man började med användningen av kilformer i tygen för att ge vidd åt plagg på ett materialeffektivt sätt, och detta levde sig sedan kvar långt in i Medeltiden. Färgerna man använde kom ifrån växt- och djurriket och var i allmänhet starka, ju starkare desto finare. Päls användes som foder och kantpynt i plaggen, och broderier, (brick)band och pärlor visade status. Riktigt rika kunde även ha silke som pynt på sina kläder, som importerades via en tidig variant av silkesvägen, en produkt av vikingarnas upptäcksfärder.

Typexemplet på vikingaplagg brukar anges som Hängeslkjolen och Pösbyxan, varav den ena kan härledas till romerka förfäder och den andra till vikingatida Bysans.

Medeltiden
Efter vikingatiden kom medeltiden till norden. Man brukar säga att medeltiden börjar när kristendomen får fäste, och i norden var det mellan 1000 och 1200 som den fick ordentligt fäste även bland folket. Med kristendomen kom även den gemensamma kristna institutionen, som enade Sverige på ett sätt det aldrig tidigare varit.

I och med kristnandet förändrades även kulturen och klädedräkterna i norden. Kläder fick en ännu högre betydelse än tidigare för att visa vilket samhällsskikt man tillhörde och hur troende man var. Den kristna kyrkan fick allt större inflytande i de dagliga valen och snart blev det hög status att till exempel med sina kläder kunna indikera att man tog till sig prästerskapets budskap om bland annat kyskhet och prydlighet.

Det var här man kunde börja se allt större skillnader i kvinnors och mäns klädedräkter och det blev allt ovanligare att visa hud; dels för att klimatet blivit kallare och dels för att det ansågs ofint och okristligt både med bara anklar och utsläppt hår (kvinnor).


Den mest kända förekonsten av kläder och mode som påverkades av kyrkan under medeltiden är förmodligen "Djävulsfönster":
Bilden till höger visar ett exempel på en 1400-talsklänning med avtagbara ärmar och snäv passform , något som inte var godkänt enligt kyrkan, men mycket populärt vid hovet och bland landets adel. För att blidka kyrkans män var det då vanligt att man bar en lös sk surcoat (från engelskans sur coat: överrock/vapenrock, uttalas surkå, se bild till höger) över den snäva klännigen. Som man kan urskilja på fotot ur boken, är surcoaten generellt ärmlös, och som en lösning på det moderiktiga dilemmat uppstod en trend med mycket urskurna ärmhål, vars syfte var att låta skönja den snäva klänningen inunder. Detta fick snart termen "djävulsförnster" bland kyrkliga män. Till vänster ser ni Madiirje iförd en liknande snäv klänning, men helt skandalöst utan någon surcoat ;)