Så. Jag har ägnat större delen av vintern med att från och till forska runt för att hitta det bästa mönsterförslaget för en vikingatida kvinnodräkt, då jag visste att det var ont om faktiska fynd och andra källor som skulle underlättat arbetet med att framställa en historiskt korrekt modell. Det hela har ytterligare försvårats genom att det finns nästan inga tillförlitliga studier på ämnet att tillgå via svensk webbsökning. Det var inte förrän jag var sjuk och hade all tid i världen som jag listade ut de rätta engelska termerna och började söka med hjälp av dem och började få fram mer lovande resultat, dock skrivna på engelska vilket förvisso inte är ett problem för mig personligen, men kan tyckas besvärligt för att dela med sig.
Jag hade en ganska bestämd idé av vilken typ av dräkt jag ville ha redan från början, både efter att ha sett andras kläder från marknader, böcker och filmer. Men också med tanke på att det skulle passa mina kroppsformer. Jag ville hitta något historiskt förankringsbart som satt relativt kroppsnära upptill och ganska vitt från höfterna och ner, dels för formernas skull och dels eftersom jag vill kunna rida i kläderna utan några större besvär. När jag väl hittade de rätta sökorden var det lätt att hitta både mönster, beskrivningar och omfattande dräktstudier av en hängeslkjol hittad i Hedeby i vikingatida Daneland, vilken passade mina ändamål. Den har rätt tid, ungefärlig plats och rätt snitt, lättanvända principskisser och snål tygåtgång. Mer eller mindre perfekt. Typ.
När jag började planera mitt mönster insåg jag dock att om jag skulle följa skissen ovan skulle min kjol få antingen asymmetriska sömmar eller få en söm mitt fram (titta och räkna efter själv får du se). Det gillade jag inte, så jag bestämde mig för att frångå studien där man använt sig av tre trattformade våder, varav en skarvad, och tre kilar, varav en skarvad. Istället tänkte jag att om jag följer samma princip och uppläggning på tyget, men lägger till en tratt och en kil extra, blir det exakt samma sak fast varje del blir lite smalare och jag får ett helt stycke fram som jag ville. Man delar helt enkelt sina omfångsmått på fyra istället för tre osv. Ungefär så här blir det då på principskissen (skandalöst skändad i paint):
Jag vet inte om det finns någon anledning till varför man använt sig av tre våder i studien, eftersom man av vad jag förstår endast återfunnit en enda del av den ursprungliga hängselkjolen, kanske har det att göra med att den återfunna delen varit så pass bred att man räknat ut att tre våder torde bli lagom med de dimensionerna .. Hur som helst ignorerade jag detta och framskred efter min fyrdelade egen plan.
Därför lade jag ut mitt tyg i lager om fyra, i en lång valk (tänk er att skissen ovan viks som ett dragspel längs med de parallella lodräta linjerna). Sedan kritade jag lätt ut alla linjer som skulle klippas genom samtliga lager och när tyget sedan vecklades ut trolla fram alla de delar jag behövde. ( Ni får ursäkta den knaperstekta bildkvaliteten, fotona togs av nödtvång med min telefon)
När dådet väl var gjort och jag klippt ut mina bitar kunde jag till min lättnad se att det fungerat som det skulle och allt fanns med och såg ut som det borde. Därefter var det bara att börja passa ihop bitarna efter principen överst på första bilden. Eftersom jag har en provdocka kunde jag samtidigt ta in sömmarna efter mina former lite, men inte så mycket att den skulle bli svår att dra över huvudet. Eftersom jag har makalöst breda höfter efter min kära mor såg jag också tidigt att jag skulle behöva ett par extra kilar för att ge några centimeters rum åt min bak, så dem klippte jag ut (något längre i formatet än de övriga för att kunna passas in högre upp på kjolen och därmed ge mer vidd) av det tyg som blivit över. De flesta ska nog kunna klara sig utan dessa, och kanske även utan någon av de fyra vanliga kilarna med eftersom trattformen hos våderna ger vidd i sig själv (tankar som även luftas i studien). Vad man också kan göra är att hissa upp punkten där kjolen blir bredare, för att få plats med baken, det tänkte dock jag på för sent.
Så nu ska bitarna bara sys ihop, stygn för stygn, stygn för stygn, för stygn... Eftersom jag i mitt högmod har bestämt mig för att handsy hela eländet.
Jag använder förresten inget avancerat för att sy vanlig raksöm, huvudsaken är liksom att det är ganska tätt och hänger ihop ordentligt. Se bara till att det finns tillräckligt med sömsmån att sy ner sedan, det blir snyggare (även om det bara är på insidan) om det finns tillräckligt för att vika in. Jag är förvisso inte säker på om tekniken att sy ner sömsmån användes under vikingatiden, men å andra sidan måste det ju ha funnits något som förhindrade att tygerna repade sig, precis som nu... om någon känner till en äldre teknik får denne gärna dela med sig!
Detta får nog anses vara slutet på del 1 i mitt drama om den mystiska hängselkjolen, nästa avsnitt inom kort!
Devium Madiirje
Bilder: Copyright © Madiirje & Monica Cellio
