2012-03-20

Sorcot

I tidigare inlägg har jag visat och pratat om ull-särken och linne-särken som syns även i bilderna nedan. När jag tog några foton på dem hann jag även slänga på denna surcot, som hör till. Liksom med ull-särken är denna surcot omsydd för att passa nya behov. Från början var den av mycket enkelt snitt utan kilar eller axelflärpar, dvs helt i turkos ull. Senare har jag lagt till delar i lila ull för att den ska passa stil- och klassmässigt till nämnda undersärkar. I likhet med övriga delar av klädseln är även surcoten inspirerad av flera olika fynd och källor. Det bör dock erkännas att snittet på den nog är mest lik föregångare avsedda för manliga bärare. Min ursäkt är att när jag sydde den hade jag funktionalitet som första prioritet, inte historisk korrekthet eller likhet till fynd. 



Fram
Bak



När jag sydde om den var det för att förbättra denna funktionalitet. Kilarna bak och fram lade jag visserligen dit främst för att surcotten var så nedrans tråkig; en brytande färg i några kilar skulle både avhjälpa detta och lugna intrycket av den ganska skarpa turkosa färgen. Dessa gav dessutom surcoten ett annorlunda fall som passar bättre till den vida kjolen i undersärken. 




För att ge surcoten ett enhetligare intryck lade jag även senare till en slags bård runt halsen av rester från det lila ulltyget med en teknik som jag sett någonstans men inte kan erindra mig var. Jag har helt enkelt tvinnat en lång smal bit lila ulltyg till en "korv" och sedan sytt kaststygn runt denna och genom underlaget.



 Jag har sett liknande axel-flärpar på herr-surkoter och vapenrockar, och tänkte att det skulle skydda lite extra mot regn och rusk. Stygnen som syns är relativt grova kaststygn som på avigsidan verkar som "sicksack" för sömsmånen, så som jag pratat om i tidigare inlägg.








För att sy surcoten utgick jag efter samma grundmönster som till särkarna, med det uppenbara undantaget för ärmar och ej hopsydda sidostycken. Formen på axel-flärparna fick jag pröva mig fram för att hitta tills det satt bra på mig. Ett tips är att testa med vanligt papper eller mönsterpapper först för att se om det hänger ihop ordentlig med övriga mönsterdelar och om skärningen funkar.


Devium
Madiirje

Bilder (C) Madiirje

2012-03-12

Ull-särk

Som en fortsättning på förra inlägget kommer här lite bilder på den ull-särk som hör till den lila linne-särken och är tänkt att bäras över denne. Det bör sägas att den här ull-särken inte är baserad på något särskilt fynd eller målning. Den är snarare inspirerad av flera olika dräkter både från historiska källor och nutida adaptioner jag stött på på marknader och festivaler. om den ska placeras någonstans är det nog i så fall sent 1300-tal och 1400-tal. På 1400-talet var det vanligt bland borgare att ha figursydda kläder, dock vad jag har sett oftast med knappar, inte snörning.  Denna särk är även sydd med tanken att den ska passa till fantasy-lajv och kan därför anses ta en aning för stora konstnärliga friheter av  "purjos".

Det bör även sägas att den är ändrad och omsydd flera gånger för att passa nya behov. Från början sydde jag den som ett test för att se om det gick att återskapa sk "riddräkter" som omnämns i ett fåtal skriftliga källor på ganska vaga sätt. Jag sydde den först med två ben i kjolen, men detta visade sig vara mycket opraktiskt ur ett toalett-perspektiv, eftersom man i princip var tvungen att ta av sig hela klänningen för att kunna uträtta sina behov, inte helt okrångligt XD. Jag bestämde mig då för att göra om den i en enklare variant av ridkjolen som innebär att man syr i ett par extra kilar i en vanlig kjol för att ge den så pass mycket vidd att det går att gränsla en häst i den utan att den kasar upp till höften. Detta är betydligt vanligare ur ett historisk perspektiv, och ganska okomplicerat. Jag är även i process att göra om ärmarna så att de är avtagbara, men som synes är detta inte riktigt färdig än.



Här är en närbild på framsidans snörning, som gör det möjligt att ta av och på  särken. Jag håller för närvarande på att experimentera med olika lösningar, här syns kanske att jag har delat upp den i två etapper för att göra det lättare att hantera. Jag är dock inte säker ännu hur pass effektivt det funkar.


Bakifrån ser den ut så här. eftersom jag har valt att göra klänningen kroppsnära med hjälp av snörningar snarare än genom att modifiera mönstret skulle jag nog vilja placera daterigen något tidigare än 1300-tal, so jag pratade om innan.










Även ärmarna är gjorda för att vara kroppsnära, genom snörning. Den exakta designen för detta är dock ett eget påhitt, och jag kan inte svara för att det är historiskt korrekt.


Alla synliga sömmar på särken är sydda för hand med brun lintråd. Det är en slags små fältstygn/kaststygn   jag har lärt mig att göra för att så lite som möjligt ska synas på framsidan. Det är samma teknik som för att "sy ner sönsmånen", se nedan.


Här syns nästan  hela särken. Kjolen är sydd  med 12 kilar för att ge extra vidd och alla sömsmåner är "nersydda", en vanlig teknik som ersätter sicksack och dessutom pressning av sömsmånerna. Praktiskt innebär det att man syr fast sömsmånderna där de ska vara med en slags kaststygn som bara syns som prickar på rätsidan. jag har dock för vana att sicksacka och pressa ändå, av vana och för säkerhets skull.

För att sy särken använde jag samma grundmönster som till linne-särken i föregående inlägg, med ändringar för kilar och ärmar och snörningar.

Devium
Madiirje

Bilder (C) Madiirje

2012-03-07

Linnesärk in the making

Idag hade jag äntligen tid att jobba lite på några av mina plagg som inte blev riktigt färdiga under förra årets säsong.

Bland annat trollade jag bort den fula maskinsöm som jag hastigt fållade en linnesärk med förra året. Efter att ha råkat sy i nylon och sedan bestämt mig för att vitt var en tråkig färg för en särk färgade jag nämnda särk lila. Det gick förvånansvärt bra och färgen blev väldigt jämn och fin, men eftersom tråden jag sytt med var av nylon tog den inte åt sig av färgen och förblev därmed  vit. Just då hann jag inte göra något åt det utan bar särken under en ullsärk, som det var tänkt, och då syntes det ju inte så mycket. Men nu när jag hade ett ögonblick över bestämde jag mig för att helt enkelt gömma den bakom ett fin (men inte helt tidsenligt, mind you) bård. Om man ska ha bård som är tidsenlig blir det genast mycket svårare för då är den enda alternativet sk brickband. Ett gammalt hantverk som idag är mycket sällsynt, och sådana band är därför svåra att får tag i.


I vanliga fall hade jag nog inte brytt mig om att sömmen på en undersärk var maskinsydd, men eftersom det syntes så tydligt med den vita tråden kände jag behovet att bättra på den lite.



För att kompensera för den något moderna bården sydda jag fast den för hand för att ge arbetet en något genuinare prägel. Jag tror det funkade :) Jan använde mig av den enklaste stygn-teknik jag känner till, men jag inte helt säker på om det är den som kallas "fältstygn" eller någon annat...



Jag gömde maskinsömmen på armfållen också, men på kjolen tänker jag inte slösa blomster-bård, så där får jag hitta på något annat, en annan gång :) För att förklara de små svarta trekanterna på särken: När jag arbetade med bården såg jag att det höll på att gå åt fanders med några av kilarnas sömmar. Så jag förstärkte dem med små bitar av ull-tyg, en teknik som var väldig vanlig under medeltiden, men oftast hade man nog lappar av samma slag som det plagg de skulle sys på. Jag hade dock inget linnetyg i någon passande färg, så det fick bli det jag hade.

Jag måste komma ihåg att inte tvätta särken för varmt i fortsättningen! :)



Här är hela särken. Mönstret för en sådan särk är ganska enkel, och det vanligaste underplagget under medeltiden. I övrigt bar man även en kortare (oftast ärmlös) linnesärk under denna, som är motsvarigheten till moderna underkläder.  Över dessa bars även en surcot, ibland både en långärmad och en ärmlös i lager. 

Vanligtvis är den här typen av linnesärk ganska slapp och luftig. Just denna  har jag dock gjort något mer kroppsnära än vanligt, särskilt i ärmarna, genom att helt enkelt ta av några centimeter på vardera sida mellan höft och armhåla och motsvarande på ärmstycket. Detta för att jag ville kunna ha den under en ullsärk som även den är ganska tajt. Man får helt enkelt prova sig fram tills den är så tajt som möjligt men ändå går att ta på sig. Linnesärkar i alla färger och varianter var brukligt under både vikingatiden och medeltiden som basplagg, men av det mer formpassade slagen blev de inte vanliga förrän mot slutet av medeltiden och in i renässansen. 

Jag bör väl också nämna att jag har frångått grundmönstret ovan också genom att lägga till fler kilar i kjolen. detta för att ull-särken den är tänkt att användas till är "cirkelvid" för att kunna användas vid häst-ridning. Helt logiskt måste ju då även undersärken vara lika vid för att inte förstöra konceptet :)


När jag ändå var i farten med att stärka de mest belastade delarna av särken passade jag på att sätta ett par lappar där spännet i halsen oftast sitter, eftersom mina särkar har en tendens att slitas upp fort på det stället annars. Jag vet dock inte om detta var brukligt under medeltiden, men är nog inte helt orimligt, och ganksa praktiskt.



Så här ser det ut knäppt. Spännet är av mässing och  införskaffat på en vikingamarknad, Det är en replika av vad man tror var mycket vanliga spännen under både vikingatiden och medeltiden. Ganska tjusigt, inte sant?

Devium 
Madiirje

Bilder (C) Madiirje
Mönster (C) Historiska Världar, Historiska Museet.